Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 8. Ett oförvitligt hus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT OFÖRVITLIGT HUS
råda henne till att under ståndaktighet för egen del
i lydnad och ödmjukhet sakta påverka honom och
leda honom så nätt in på Guds vägar. Och det fast
prosten nog förstod, att Frans lät inte leda sig.
— Om jag reser mig upp mot honom, så
överlever jag det inte, tänkte hon med bävan. Men
söker jag sakta inverka på honom, då skrattar han
ut mig.
Varför fick sådant ske? Om nu inte prosten
underrättade Gud ordentligt om vad som skedde
i församlingen, kunde Han inte slagit upp i sin
himmelska bok, när han hörde att det kom böner
om välsignelse till äktenskap tre söndagar å rad just
från den socknen, där han hade Frans Adamson
och hans släkt? Det borde stå mycket i den boken
om Mellangården: åderlåtningen och silvergaffeln
och Stina Snabb och mer ändå. Hur var det med
dem, som tagit tillbaka vid tinget? Vem hade frestat
dem, och vem belönat dem? Gud borde inte tillåtit
att ett av hans barn råkade i den släktens klor. Men
döma henne sen, det skulle han säkert inte
förglömma. Den som bara vågade säga rentut på den
yttersta dagen, tänkte Hanna.
Medan hon låg där och fann en bitter tröst i att
reta upp sig mot Gud och häda, nu sedan hennes
ställning hos honom ändå var förlorad, hörde hon
sitt namn ropas. Hon flög upp som en blixt, skakade
kjortlarna och rusade ner. Vad skulle Frans säga,
om han märkte, att hon gömde undan sig och grät?
Hon hade trott, att det var
sommarnöjesherrskapet i Norregård, som kom för att säga adjö,
139
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
