Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 8. Ett oförvitligt hus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT OFÖRVITLIGT HUS
vem fick rätt, va? Nu måtte I väl se, att det har
slagit väl ut. Ja, du säger ingenting du, men så är
det i alla fall.
— Fresta inte Gud, Efraim, svarade Katrina.
Jag har nog hört, att du går omkring och kallar
Hanna för fru Adamson. Efraim såg lite förlägen
ut, det måste han ju tas med att han gjorde.
Förliden söndag hade han kommit fram till
prästgårdsfröken och hälsat "Lena från fru Adamson". —
Hälsa då Hanna tillbaka från fröken Lena, hade
hon svarat. Herrskap tyckte inte om förstås att nån
annan kallades för fru, men vad var klockarfrun
annat än en bondtös och hette inte hon fru, kanske?
Eller den där nosiga barnmorskan ? När de kommo
fram, försvann Efraim belåten in med svärsonen
i bodkammaren, där trivdes han bäst. Mor Katrina
följde med Hanna ut i köket, satt sig med händerna
i knät och såg på, medan Hanna tände i spisen.
Pion visste inte riktigt, vad hon skulle säga, eller
hur hon skulle börja, när Hanna själv var tyst.
Hon såg, att det var snyggt och prydligt i köket,
golvet vitt och kopparn blank, men också att Hanna
var förgråten.
— Vad gör I så här på söndagseftermiddagarna ?
frågade hon. — Å, sade Hanna, vi vilar middag.
— Läser du nån gång ett Guds ord? — Det kan
väl hända. — Läser I aldrig tillsamman?
— Nä.
Mor Katrina frågade inte mera, hon var rådlös.
Båda ville de nog gärna ha talat, men det gällde
så tunga och vanskliga ting. Modern kände en out-
141
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
