Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 8. Ett oförvitligt hus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA-HANNA
överheten slår i bönder för att få dom å lyda. Men
jag är gudsförnekare, gudskelov.
— Ts, Frånse, är du tokig, vad är det du säger!
Ska du förneka Gud?
— Nå, hände de nåt för det? frågade Frånse
modigt, där ser du bäst. Och han fortfor att
utlägga för den förstenade hustrun sina åsikter. Det
var bäst att kurera henne ordentligt med engång.
Han talade vitt och brett om en kamrat han haft
på heden, som inte var något soöra han, utan visste
besked om lite av varje, han hade haft kondition i
Stockholm till och med. Han hade förklarat hur
världen hade blett till så småningom, börjande med
litet slem och så unnan för unnan. Skapelsehistorien
den var en evig osanning liksom det mesta som sto
i bibeln. Underverk, det fanns inga, och Jesus hade
troligen aldrig levat eller också var han en vanlig
människa, som folk satte ihop historier om. Och
Gud? Hade nån sett honom kanske? Var det
någon, som visste något bestämt besked om honom?
Prosten kanske? Nej, han bara sa efter de han
hört av folk, som sa efter andra, och så hela vägen.
Alltihop, hela relionen var bara vidskepelse, som
uppstått på den tiden folk hade varsken yx eller
gevär att klara sig med. Och hur kunde dom vara
så tvärsäkra på livet efter döden? Hade nån död
rört så mycket som en fena efteråt? Allri. Vad
man visste det var, att man lades i graven och
förmultnade, och så växte det pervinka på kullen.
Därför var helvetet ingenting att frukta för, och
himmelen ingenting att göra sig till för–-
152
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
