Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 9. Jag kommer av ett brusand’ hav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA-HANNA
morsarvet, han visste bara, att han i vissa ögonblick
såg hustruns ansikte glida över dotterns som en
skugga, och att hon nu på det sista haft förvildade
och ångestfulla ögon alldeles som mor sin. Han
berättade för prosten hur han oroat sig för flickornas
framtid, när han tröt, och hur det inte var fritt
att han tänkt på Kalle på Åsen, syster Katrinas
äldsta pojke, som måg för att få unga armar till
gården, så att inte fars och farfars fars hem skulle
behöva gå i främmande händer. Men han hade
slagit bort tanken igen, både för Kalles skull och
för Linas, för han ville väl inte unna systersonen
samma liv som han själv haft, det var nog, som det
var. Men hur kunde Anders Petter känna sig så
tvärsäker? Jo, det tvivlade han inte ett ögonblick på,
att Lina skulle gå samma väg som modern. De hade
ju i två led varit svaga i hustruns släkt, och så
mycket hade nog prosten själv sett att sådant satt
i, och inte brukade de unga bli bättre än di gamle
varit. Därför tyckte han det var bäst att flickorna
levde ensamma, bara han kunde ställa det så, att de
hade födan utan att bli gifta. Han hade tänkt om
man inte kunde skriva någon liten livränta på dem,
när gården såldes. Om di hade hundra kronor i
pengar var om året och en stuga och potatis att fö
sig och en livgris och så blev vedade på gården, så
hade de vad de behövade till överflöd. Så hade han
räknat ut det, men under tiden togo de unga saken
i sina egna händer.
Häromdagen kom Kalle och frågade om inte
mår-bror ville släppa gården och låta honom ta den, så
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
