Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 9. Jag kommer av ett brusand’ hav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JA c; KOMMER AV ETT BRUSANö’ HAV
de andra har jag inte så vida tänkt på. Men vad
har det med Kalles och Linas giftermål att göra?
Du kanske tror, att jag tänker på att gå fri från
pinan.
— Ja, varför skulle ni väl annars ställa det så
illa för er?
— Jaså, du förstår inte bättre, Hanna. Och jag
tänkte ha sagt, att det var rätt märkeligt, att du
var den enda, som gissa de te vad jag hade för
mening med vad jag gjorde. Alla andra bara skäller
me för gniden, om jag inte lämnar gården. Och jag
vill för ingen del, att Lina ska förstå annat heller.
Vid detta kom Frans in från kontoret. Han var
idel leende, men hans blick fick ett misstänksamt
uttryck, när han såg allvaret i deras ansikten. Men
han låtsade ingenting om, utan började skämta om
det blivande bröllopet på Vitamossen, han skrattade
ännu åt minnet från bröllopsdagen på Åsen, när
kommunalordföranden hölls och leta efter sin Lina.
För det bier fäll bröllop före barndopet ? tillade han.
På Nygård, där går det visst så nära jämt ihop,
som en kan begära i dessa onda tider. Men så sölade
heller inte Magnus med bröllopet och inte Idas
för-äldra heller.
Innan han slutat meningen, hade Hanna lämnat
rummet. Hon visste, att Anders Petter nog redde
sig mot Frans, och hon hade kommit att tänka på
att det inte gick an att förlora Lina ur sikte för
länge. Men strax därpå vände hon om igen: —
Kunde inte Lina stanna hos me och hjälpa stryka
in byken ? frågade hon.
167
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
