Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 10. Skiljovägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA-HANNA
Boddörrsklockan var tyst. Frånse var på
kreatursmöte, intet störde henne, hon var fullkomligt lycklig.
— Det skulle allt inte vara illa, om det här ble
så grant, så prostinnan och länsmansfrun ville göra
efter, tänkte hon. Hon plockade ut några spolar och
lade dem i färg efter regnbågen, så gott det kunde
bli. — Det var nog allri nån sanning med henne,
Knallafian, att hon ble tokig, därför att hon
randade förkläsväven efter regnbågen, tänkte hon. Jag
frågade inte efter om jag gjorde det, bara jag hade
färgerna. Di var allt bra rädda och barnsliga förr i
världen.
I detta ögonblick bröts tystnaden av Tilda pigan,
som stack in huvudet och förklarade i upphetsad
ton att prostens körde upp på gården.
Både Hanna och vävstolen blevo med ens så stilla.
Hon gav pigan en svart blick, som denna inte kunde
förstå hur hon förskyllat, så flög hon upp ur
vävstolen och in i kammaren efter skorna. Skulle det
vara möjligt att ränna ut genom boddörren, bakom
huset och ner i stugan och varsko de gamla, utan
att prostens såg henne och anade oråd? Hon var
i dörren åt bodkammaren, då Tilda än engång kom
efter henne.
— Di är i farstun, viskade hon förfärad. Hanna
vände och gick att möta sina gäster.
Anders Petter hade varit på besök hos fader
Adam den dag han var och hämtade hem Lina, och
sen dess var Frånse orolig, Anders Petters
förädlande inflytande var ju bekant Det var inte
uteslutet, att gubben givit Anders Petter något hemligt
172
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
