Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 1. Branden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I.
Branden.
— Fru-en! Intet svar kom. — Fru-en!
En kraftig bas stämde i: — Hanna! Höre du
inte?
Efter ännu någon väntan hördes steg inne ifrån
rummen, och husets matmor blev synlig. Hon kom
i vitt kläde knutet i nacken, uppkavlade ärmar och
köksförkläde över sin fylliga gestalt. Men även i
denna stökedräkt bevarade hon ett uttryck av
självfallen, trygg värdighet. Boden var full av folk, alla
hälsade hövligt, och hon svarade med ett
allvarsamt godafton och nickade åt var och en.
— Varför skriker I på me så grymt ? frågade hon
utan att röra sig från tröskeln. Båda barnen hängde
henne i kjolarna, och hon ville varken dra dem
mellan silltunnor och färgpytsar eller lossa de små
fingrarnas grepp. Men hon hade inte behövt fråga. Hon
förstod ändå, hur det hängde ihop. Där stod Frånse
som vanligt borta vid pulpeten med händerna i
fickorna och iddes inte expiera, medan den lilla
bodflickan, förstirrad av så mycket folk, drog ut och
in den ena lådan efter den andra, utan att finna vad
hon sökte. Ja, se man skulle vara överallt på engång:
i boden, i köket, hos farmor och ute på trädan.
189
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
