Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 1. Branden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRANDEN
log vänligt, liksom för att lätta upp stämningen i
boden.
— Det var redigt väl hon kom ut, Hanna,
svarade Martina. Det var det jag ville, för annars
kunde jag nog ha sagt var korvakryddorna fanns.
Men se jag har en farlia hoper bud, och jag
vill allt hinna te Norrskog innan de blir natt för
att göra opp degarna själver. Och så började hon
räkna på fingrarna ett par gånger över, medan
hon räknade upp: sviskon, russin, risgryn,
makaroni –-
— De vill te att I har goa tider, när I går här
och handlar, anmärkte Hanna, vänd till de andra
kunderna, som utan ringaste otålighet väntade med
sirapsflaskor och korgar för att få sina ärenden
uträttade.
— Det väntar en la inte att det ska gå så
travande fort, sade Kokemartina för att släta över.
Det är bara herrskap som har så grymmande
bråttom, men det är la för att di inget har att sköta,
så lång dagen är.
De andra logo brett och nickade. Ingen ansåg det
för bortkastad tid att stå en timme i handelsbon,
när man ändå klätt sig på och gett sig ut att vistas
vägarna.
Nu kom en av småttingarna fram till disken. Det
var en stöddig pojke på fem år, en liten Adam
Franson, med fars uppsyn och hållning in i minsta
drag.
— Mor, sade han och ryckte henne i kjolen, far-
191
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
