Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 3. Luten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUTEN
III.
Luten.
— Frånse! Jag har nåt å sä de!
Det var natten mellan den första och andra
januari. Mellangårdsfolket hade varit på släktkalas
hos Kalle och Lina i Vitamossen och sutto nu
bredvid varandra i den lilla låga släden, som blott hade
plats för två. Det var kallt och mycket snö, naturen
hade inga andra färger än svart och vitt: en svart
himmel med vita stjärnor, svarta skogar i sida vita
kläder.
Ur den stora klossen, som var Frånse i
vargskinnspäls, kom intet svar, blott ett svagt grymtande.
Hanna knuffade honom med armbågen:
— Frånse, sade hon och höjde rösten, jag har
nåt å sä de, som du måste lyas på.
— Kan du inte tia och låta me sova, tess vi
kommer hem?
— Nä, det kan jag inte, för jag vill tala ve de
här, där vi inga vittne har mer än märren. Jag vill
la de veta, att jag så Er.
— Ockna så du? frågade han med en grad mera
intresse i rösten.
— Vill du jag ska beskrivat tydligare, frågade
Hanna, med en gift bondkvinnas förakt för alla
251
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
