Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 3. Luten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA-HANNA
Hanna lät trettonhelgen gå utan att röra sig eller
företaga något. Som hon lovat gav hon flickorna
lov, men då inträffade det oberäknade, att Hilma
vägrade att resa. Di väntar me inte hemma, och
får jag träffa di ve korkan i mom, så är det bra
nog, inte ska vi ge oss av båda på en gång, sade hon.
Frånse var närvarande vid detta samtal, han
hörde Hanna truga och övertala Hilma att fara:
jag ska nog sköta våra barn, sade hon. Är det ingen
annanstans du vill gå då ? Du går här och trälar och
arbetar hos oss söndag och måndag, en glömmer
rakt att du är ung och kunde behöva ha lite roligt,
för du ser jämt så glad ut ändå, hur det nu kan
bära te ? Tycke du det är så lustigt att leva ?
— Jag skönjer andra stranden, sade flickan och
såg med klara, troskyldiga ögon på sin matmor.
— Andra stranden? Va är de? Hanna vände
sig plötsligt bort. — Du höre själv Frånse, att det
inte är mitt fel, om inte Hilma kommer ut och rogar
sig under helgen.
— Vad fan angår det mig, sade handelsman
trubbigt.
— Å kors, jag trodde det, sade hon med tonvikt.
Hilma såg förvånad från den ena till den andra.
Vad de voro konstiga över den här enkla saken,
jämt voro de så konstiga, hon begrep ingenting.
Hanna misstänkte skarpt fru Liljelund för att,
genom brottslig förtegenhet om inte annat, vara
inblandad i Snabbastinas död. Men hon trivdes inte
sämre med henne för det, snarare drogs hon till den
260
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
