Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 3. Luten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA-HANNA
— Kors, och jag mitt dumma liv, som trodde att
det var bara såna fantasier, som di får, sade hon,
sä nu rentut, vad hon menar, Hanna, för jag
begriper inte ett ord.
— Då är det inte ute på bygden än då?
— Vad för något skulle vara ute?
— Att Frånse håller se te Ida, sade Hanna och
lutade sig bakåt i gungstolen med minen hos en som
avbördat sig en tung hemlighet.
Barnmorskan blev oerhört intresserad. Nu
begrep hon, varför Hanna hela tiden velat komma
fram till att Frånse fört Snabbastina i olycka. Och
nu begrep hon, varför Hanna kommit hit i dag. Hon
ville ha hjälp mot Ida, jojo, det skulle kännas i den
stolta kroppen, att bli bedragen.
Men hon hade verkligen hjärta för den unga
bleka människan, som såg så förstörd ut, och hennes
medkänsla tog sig först uttryck i förbittring mot de
två andra. Tänk, att inte folk kunde leva i tukt och
ärbarhet, när di fick! Att gamla, gifta kvinnfolk,
som gått igenom fyra barntillfällen, och inte så
näpna heller, att di inte fe nog utan ga se i lag me
andras kara, när de lyckligen fått sina egna över
på andra sidan ocianen. Det var då omöjligt att
begripa. Och att handelsman, som hade en sån
grann och präktig hustru, inte hade mer hut i sig.
Fru Lydia hade intill denna stund inte varit riktigt
säker på hur det hängde ihop med honom och
Snabbastina; det förhöll sig verkligen, som hon sagt
länsman, att hon ingenting visste som hon kunde
svärja på, fast folk inte ville tro henne i den delen.
266
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
