Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 3. Luten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUTEN
kom upp, var han svart i synen som natten han
kom ifrån. Han tittade hela tiden i marken, medan
han tog besked av Hilma hur det var med hustrun.
— Jag hörde doktorn sä, att vi dröjt för länge
med att skicka efter honom, sade Hilma.
Följande morgon fick han skjutsa doktorn till
stån igen, då var Hanna förlöst med en liten flicka.
Först när Frånse kom hem igen, blev det tillfälle
för barnmorskan att tala med honom.
— Ge me en konjak, handelsman, bad hon, ella
orkar jag inte hem.
Frånse hällde frikostigt upp, men därunder
ilsk-nade han plötsligt till.
— Ida har nog talt om, att frun vill köra na av
gården, sade han. Men det ska jag sä henne så
gott först som sist, att hon gjorde bäst i att inte
lägga se i mina affärder. Det skulle bekomma na
bättre.
Barnmorskan svepte konjaken i ett enda drag.
— Jag har inte gjort mer än som var rätt, sade
hon och låtsade morskare än hon var.
Frånse hade slagit i en konjak åt sig själv. Han
skrattade.
— Då börjar hon väl räkningen efter den tiden,
då hon smitta di två hustrurna med
barnsängsfeber, eller hur va det, do di inte?
Den tjocka frun sjönk ned på närmsta stol. Detta
och konjaken och förlossningen, det var för mycket
tillsammans.
— Är det Liljelund, som har talt om at? frågade
hon med klanglös stämma. På tjugu år hade ingen
18. — Wägner, Åsa-Hanna.
273
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
