Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 4. Consummatum est
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CONSUM MATUM EST
— Ja, tro inte Hanna att hon skulle skrämma
av till och med handelsman?
— Inte lär hon vilja flytta hit, sade Hanna
bedrövad. Det värsta är att jag är blen så blödig och
ussel, så jag duer inte till nånting.
Ett par dagar senare, då Hanna satt påklädd vid
elden och skötte barnet, kom Frånse in. Hon såg
hastigt upp men lutade sig så åter över barnet och
sade ingenting. Hon hade inte tilltalat honom, sen
den dan då han först slog henne, därför att hon
hotade honom med Snabben och sen reste till stån
utan att fråga efter, att hon blivit sjuk.
— Det är sånt millväder i dag, sade Frånse, så
jag tänkte en kunde ta flickan till prostgården.
Hanna drog genast misstankar av att han talade
om millväder, det måste ju något kvinnfolk ha satt
i honom. Men hon svarade bara, att mor visste ju
ingenting, så det kunde inte medhinnas den dan.
— Det behöver väl inte bli mor din, som bär
varenda unge vi får. Man kan väl ha nån omväxling.
Jag hade tänkt Ida till den här, sade han.
— Vad sär du? utbrast Hanna. Har du då ingen
levandes skam i de, Frånse? Men du ska inte tro,
att jag är så sjuker längre, så I kan göra med me
vad I vill.
— Ti stilla och logna de till jag har fått tala ut,
sade han otåligt. Jag vet nog, hur det är fatt, att
du har skickat den förbannade barnmorskan både
på me och Ida för att få henne från gården. Inte
för att de ska nytta de något, men nu så vill Ida
härifrån själv, som en kan tänka, och hon har hyrt
277
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
