Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 4. Consummatum est
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CONSUM MATUM EST
Flickan låg och tittade så brunt och stort upp mot
modern.
— Fattiga barn, vad ska du väl säga om mor
din, när du blir stor och får reda på allt elände
du har vatt med om, innan du kom te världen och
sedan ?
Dörren öppnades på nytt och Frånse stack in
huvudet.
— Säg nu ifrån, sade han, hur det ska bli. Ska
Ida flytta, eller ska hon inte?
Hanna ryckte häftigt till.
— Jag tänker hon flytta vilket som, nu när hon
har hyrt, sade hon.
— Änej du, försök inte komma ifrån at.
Det blev ett par andedrags tystnad. Hanna såg
från barnet till mannen och så tillbaka till barnet
igen.
— Gör då som I vill, sade hon. Jag är så le ve
alltihop, så jag fråga inte etter, om jag doe.
Frånse försvann. Hanna blev stående och
vaggade barnet, till dess att det somnat, så gick hon
långsamt upp i klädkammaren och tog fram
dopklänningen, som Adam och Katrina Johanna burit.
Hon mindes hur mor styrt med allting di två andra
gångerna: första gången hade hon och fader Efraim
åkt i väg tillsammans och farfarn i stugan hade
skickat upp en sparbanksbok med ioo kronor i till
mor Fias stora förtret.
Hon lade dopekläderna till värmes framför elden,
fick så plötsligt ett ryck och tog dem på armen för att
bära dem upp igen. Men hon vände på halva vägen:
279
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
