Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 5. Inom natt och år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA-HANNA
— Nå, och vad tycker handelsmansfrun?
— Jag tycker vi kan vänta, tills prosten är död,
jag-
Följande söndag förstod Hanna redan tidigt på
Frånse, att han ämnade sig åt kyrkan. Han rakade
sig och tog till och med fram sin höga hatt, sedan
han hört att prosten slutat densamma morgonen
klockan fyra. Hanna kunde inte begripa, varför
detta dödsfall försatte honom i ett så strålande
humör. Om det rätt inte var någon så stor sorg
att gamle prosten gått hädan, så var det väl heller
inte någon särdeles glädje. Den gamle mannen hade
ju varit ofarlig i många Herrans år nu.
— Du blir väl hemma i dag? frågade Frånse,
när han kom ut i köket och slog sig ner vid
maten.
— Nej, jag hade tänkt mig åt korkan, svarade
hon. Om nån ska bli hemma, är det väl bättre du
blir det, som var åt korkan förra söndan med. Men
du har blett så flitig i Guds hus på sista tiden, ännan
sen–- — sen Ida flytta.
— En ska väl nåt roligt ha, svarade han muntert.
Och äss du inte vill bli hemma, så gå vi väl båda
två, för jag kan inte avstå från att höra pastorn
i dag, det vill jag bara sä de. Och så skrattade han
våldsamt. Endast några timmar efteråt frågade
Hanna sig själv, hur det var möjligt, att hon inte
anat oråd vid Fransa hemlighetsfulla glädje. Men
ännu tänkte hon sig alls ingenting därvid, hon
hade på det hela taget upphört att tänka den sista
tiden, ända sen den kvällen i stugelängdans farstuga,
292
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
