Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 5. Inom natt och år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INOM NATT OCH ÅR
— Me lurar du inte och har allri gjort at, sade
han och gick stolt sin väg.
Hanna så sig sökande omkring efter någon
annan att få hjälp hos men fann ingen. Hon tyckte
inte hon kunde uthärda att gå hem utan att veta
något om, hur hon skulle ställa det för att hjälpa
Magnus.
Där kom nu pastorn från sakristian, det var nu
inte passligt att störa honom, som hade så mycket
annat att tänka på, när det var så ledsamt i
prostgården. Men inga hänsyn fingo hindra henne, hon
hejdade honom, fast hon såg hans missnöjda min,
och då han sade: — Vi ska tala en annan gång om
saken, fru Adamson, var det nätt och jämnt, att hon
lät säga sig. Hon blev stående på den fläck, där han
gått ifrån henne, tårarna runnö ner över ansiktet:
— Magnus, mumlade hon, Magnus, o kom hem, o
kom hem snart, så fort skeppet kan gå över havet.
Ack, vad var detta! En olidlig längtan efter honom
brände henne som om hon försmäktat i Sinai öken.
Nu skulle hon försmäkta varje dag, varje timme,
till dess hon såg honom igen. Ensam var han i vilda
skogar, ensam bland grymma djur. Och ändå voro
de vilda djuren mindre farliga än Frånse och hans
egen kvinna. Hon kom ihåg vad han sagt engång:
— Det är en som jag blir argare på för var dag
som går, och det är Frånse i handelsbon. Det hade
han skäl till. Frånse hade ju förföljt och skadat
Magnus genom hela livet, ända från den tid, då han
hjälpte i väg honom till Stockholm. Frånse hade
lockat Hanna till sig, och sen därtill tagit hans
301
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
