Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 6. Brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
B REVET
världsfrånvändhet som om makens ande flyttat i
henne, fick åter jorden och dess väsen kära, började
känna igen sig själv och leva och vara lycklig. Och
Ljunghed mådde så bra den sista tiden före
flyttningen, att han blott ångrade, att han inte förr
intagit ställningen som svärson i huset. Det är mor,
som är den rätta fästmön, tänkte fröken Lena.
Under senvintern hände flera gånger, att
handelsmansfrun från Mellangärden kom till prästgården
på besök. Alltid hade hon någon förning med sig,
och det föreföll, som hon inte haft något annat
ärende än att avlämna den. Nyfikenhet var det inte,
ty hon vidrörde sällan alls prästvals frågan, vilken
föreföll att vara henne tämligen likgiltig. Tredje
gången hon kom, föreföll hon så tankspridd och
besynnerlig, att fröken Lena anförtrodde modern
sin förmodan att Hanna hade något på sinnet, som
hon inte rådde med att få fram.
— Fråga henne, sade prostinnan, jag kan inte
tänka vad det skulle va, men en lär sig aldrig förstå
människorna. Så klädde då prästgårdsfröken på sig
och följde Hanna neråt allén. Hon var flera år
äldre, men hade nu som alltid den förödmjukande
förnimmelsen av att bara vara ett oerfaret barn i
jämförelse med Frans Adamsons hustru. Det
hjälpte inte att hon var student och lärarinna och
ganska viktig, när hon var bland de sina. Ty när
Hanna fäste blicken på henne, mötte hon en
människas ögon, som svartnat och förbrunnit av att ha
skådat alltför mycket av det ingen skådar ostraffad.
För att skjuta upp sin fråga om Hannas ärende,
315
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
