Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 7. Egypten och Kanaan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA-HANNA
ett barn vid vardera handen och steg in i kammaren.
Vid första åsynen av Anders Petter erfor hon en
obestämd missräkning. Sedan han nu icke mera
arbetade i jorden, hade han fått något bräckligt och
hopfallet över sig, ett blekt ojordiskt skimmer låg
över hans vita ansikte och vita hår, och hon tänkte:
Han har icke mera kraft eller vilja att hjälpa mig.
Hur ska han kunna förstå, att Magnus får lov att
räddas, han ser ut, som om intet vore så betydligt
för honom mer.
Anders Petter å sin sida erfor stark rörelse, när
han såg henne träda in med barnen vid handen —
gossen, faderns avbild, och lilla Katrina Johanna,
som tillhörde hans eget folkaslag och var modern
upp i dagen. Han såg från den ena till den andra
och fann hos dem intet, som sammansmälte far och
mor i ett. Det kom för honom att här hade han det
levande beviset på att dessa föräldrars väsen voro
oförenliga. Mannen hade böjt kvinnan efter sin vilja
och hon hade blivit förvriden och förvänd, men
hennes själ skulle alltid sucka i sina bojor och
sträva i en annan riktning. Och engång göra sig
fri! Kanske var den stunden nu inne? Han
behövde blott flytta sin blick från barnens till hennes
ansikte för att se, att något arbetade där, en
förvandling var begynt.
Men när barnen voro utskickade, och hon
likasom sköljde över honom den heta floden av sin
ångest, sin vrede och sin bön om hjälp, fann han ju,
att hennes ärende icke var det han ett ögonblick
väntat. Men han lät henne tala, och det blev klart
324
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
