Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 7. Egypten och Kanaan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EGYPTEN OCH KANAAN
hon talade om det som låg henne på sinnet, och
en kunde tro vad som helst. Men huset var ju ändå
färdigt till fall, det var Anders Petters vissa
övertygelse. Och bättre vore det väl då, tänkte han med
omedveten obarmhärtighet, att själv resa sig och
gå ut i öknen mot Kanaans land än att sitta kvar i
Egypti land, till dess en bleve driven ut därifrån.
Och liaväl–-fattiga Hanna, de små barnen,
hon får kanske allri krafter te at. Om inte det
skulle vara för Magnus!
Kanske jag fått henne länger, tänkte han, om jag
talt mer om Magnus å inte så möt om henna
odödliga själ!
Hon sa, att hon kunde inte begripa nu hur hon
kunde gifta se me Frånse. Och det kommer en dag,
ifall hon förblir i Egypten, då hon än mindre ska
kunna fatta, varför hon inte steg upp och gick
därutur, när hon kände maningen inom se. Det blir,
när hon kommer te mina år det. Då ska hon se, hur
enkelt hela livet är i grunn och botten, hur farlia
enkelt.
Rättfärdighetens nytta evig stillhet — för sin del
hade Anders Petter med detta ord fått all
förklaring han behövde på livets gåta i vansklighetens
land. Han kände inom sig hur den stillheten
förberedde sig inom honom, hur det brusande havets
vågor jämnade ut sig alltmera, det blev slätt, där
det varit höjder och djup, där det varit rörelse
blev ro.
Han kastade en blick utöver de vackra, släta
333
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
