Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 8. Lågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA-HANNA
för honom, samtidigt som han ville undvika alla
efterräkningar för Ida. För annars kanske det ble
Magnus, som sa upp henne och drev henne från
gåren.
— Vet du vad Ida tänker göra nu? frågade hon
Frånse, då han kom in och åt kvällsvard. Innan
hon gick till länsman, ville hon ha klart besked.
Han såg förvånad på henne. Hon hade aldrig
förr nämnt Idas namn frivilligt och om denna
skilsmässosaken hade hon låtsat, som om hon inte haft
reda på den engång.
— Slammer honom antar jag och får utslag på
skilsmässa, svarade han.
— Men om så Magnus kommer hem te hösten
eller förr med pengar, som han slitit ihop för att
bygga upp gården?
— Ja, så har han ingen gård!
— Ida kanske har di som skaffar henne pengar,
så att hon kan bygga upp gården själv?
— Om det är me du menar, så tro jag inte det,
sade han tuggande. Hon har fått det trevligt, där
hon sitter. Men du har allri fått å de att titta till
henne. Jag tycker hon kunde sälja gåren.
— Te Emst?
— Vad har han att betala med? Nä, te nån
verkeshandlare.
— Du har ju begynt att handla med verke själv.
— Ja, och därför kanske jag köper gårn också,
och tar skogen, om Ida inte är för obiliig mot me.
Men hon brukar inte vara det.
Frånse somnade, så snart de lagt sig i utdrags-
338
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
