Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 8. Lågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÅGAN
vara några år äldre än Frånse, och han var inte
så späd den gången. Länsman ska inte slå ifrå se
med att det är gammalt. Det som inte blett utredat,
det bier heller allri gammalt. Komsarjen, som är
från trakten, minns nog om den dära krösnakrukan
halv me bio. Det var ju ett sånt tal om den, och den
stod på domarens bord under rannsakningen, och
odiskad va den, så att nämnden skulle kunna si hur
möt där vatt i den. Men se den andra krukan, som
inte stod på domarens bord, det var den som
Frånse skaffa undan och den var inte odiskad den.
Han har själv talat om för me, hur han hjälpt far
sin. Men jag har tegat te i dag. Nu sär jag som det
är, för att komsarjen ska tro, att jag verkligen vill
ha sanningen fram. Det är inte lönt att hålla på
den länger.
Komsarjen såg förskräckt på henne. Det var nog
inte tvivel om att hon talade sant, men hade hon
då blivit rent rasande! Om inte dessa bekännelser
hade andra följder, så ställde hon sig ju rent
ohjälpligt galet med mannen.
— Di ble ju ändå frikända, sade han lamt.
— Ja, den domaren hade nog inte skådat så djupt.
Men det finns väl nya domare. Jag ska sä, att j a g
vet att den härå hemligheten är
far-1 i g. Om han inte haft nåt att frukta av att den
kom ut, så hade han väl inte nekat di gamle i dödens
stund att bekänna vad di hade på hjärtat. Jo, det
var vad vi gjore, jag lia möet som han. Och hör
nu på, komsarjen, att jag änteligen talar sanning,
om den rätt ska göra mig te usling och själamör-
345
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
