Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 8. Lågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÅGA N
detta ögonblick för att erbjuda henne att låta
handlingen gå tillbaka, då hon börjat grunna på barnen
och nästan förfärades över vad hon gjort? Nu när
hon trott striden vara slut, nu började den först på
allvar.
— Menar han, att alltsamman skulle vara, som
om det aldrig varit? frågade hon med något
hjälplöst i tonfallet.
— Ja visst, svarade han och tillade för sig själv:
med en liten skillnad. Ja, då är det avgjort då?
— Nej, nej, sade hon, vänta, jag ska svara på
stunnen.
— Jag undrar om fru Adamson har gjort klart
för sig följderna av sin överilade handling? sade
han i sträv ton, förargad över att behöva
övertala, där han bort bli tackad och presentad. Det är
inte småsaker det, och jag har inte glömt, fru
Adamson, att hon för egen del tillstått ett mycket
graverande brott, nämligen att ha givit svärmor
medicin, så att hon insomnade och allri vaknade
mer. Sånt kan bli dyrt, ska jag säga. Tänk nu på
sig och sina barn, och mannen med, och ta emot
mitt ädelmodiga anbud om att tiga och låtsas om
ingenting. Denna gången kom jag i hatt, som sagt,
men en annan gång kommer jag i mössa, och då
lägger jag inte fingrarna imellan.
— Jag är mö räddare för honom, sade hon.
— Nå, men så mycket mera skäl att inte störta
sig i fördärvet. Ja, då är saken klarerad, och tacka
me får hon göra på sätt hon bäst finner för gott en
annan dag, då hon är lite lugnare. Tänk bara hur
23. — Wägner, Åsa-Hanna.
353
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
