Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 9. Lukefärdigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA-HANNA
— Släpp me, väste han och slet för att bli lös,
jag ska inte dödan, bara skrämma lite. Om du inte
släpper me, går det galet! För då går kulan dit
varsken du ella jag menar.
Hennes fingrar lossnade nu självmant. Han höjde
armen i jämnhöjd med ögonen och riktade vapnet
snett uppåt. Så stod han några ögonblick, Hanna
böjde sig i samma riktning, som vore hon kulan,
som skulle kastas ur loppet.
Ida trugade visst Frånse att äta mer, men han
sade nej. Nu sköt han på bordet för att resa sig
upp.
Då tryckte Magnus av. Knallen sönderslet den
ljudlösa tystnadens väv omkring den ensamma
stugan, kulan splittrade fönsterrutan och fastnade
uppe i fönsterkaret. Skärvor och flisor yrde
omkring. Ett kvinnoskri hördes, en rad av svordomar,
blixtsnabbt kastade de båda därinne sig åt var sitt
håll från fönstret. Lampan måtte ha blivit kullvält
eller också hade Frånse haft nog sinnesnärvaro att
släcka den, ty det hade blivit mörkt. Nu hördes
barnagråt bakom en stängd dörr. Men ingen frågade
eller ropade något.
Magnus och Hanna stodo tysta. Han kände sig
med ens så lättad till sinnes. Endast hans självkänsla
hade varit sårad, och med detta skott och denna
skrämsel var den hastigt bliven helad igen. Frånse
stod ju i en krok och darrade för honcm därute,
och visste vem det var. Det roade Magnus att tänka,
att nu måste de stå där så länge det passade honom.
Han tänkte inte göra sig någon brådska med att
368
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
