Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 9. Lukefärdigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUKEFÄRDIGT
han vänt sig direkt till hustrun, och alla lyssnade
till ekot av hans rop. Han väntade litet på svar, men
då intet kom, fortsatte han: Lägg pojken och di
andra med. I behöva di inte som skydd mot fars
deras kulor. Om bara Frånse ger se ur huset, så
går jag å, och du ska inte vara rädd, att jag gör
honom något. Jag tänker bara följa hem honom,
så att han inte går vilse i mörkret.
Ida svarade inte ett ord, men hon tog pojken
och de andra med sig och stängde
kammardörren.-Det blev åter mörkt
— Kom ut nu Frånse, så gott först som sist,
fortsatte Magnus lugnt. Lämna detta huset och gå
hem till ditt. Hanna ryckte honom i armen: Nej,
men Magnus då ...
— Vern är mer därute? frågade Frånse. Är det
Hanna ?
— Hanna! Hon ligger och väntar på de hemma,
hon, sade Magnus. Seså, Frånse, tocka de frän
fönstret och ut. Du har inte här i huset att göra
längre. Ge de å kvickt hem, viskade han till Hanna,
när Frånse var i förstugan. Du ska inte vara rädder.
— Är jag så säker för din skjutning? frågade
Frånse i dörren.
— Ja, äss du går lugnt och beskedligt. Jag står
ve mitt ord, om du står ve ditt, fortsatte han och
gav sig till att vissla, för att inte Hannas steg
skulle höras, då hon skyndade undan. Men Hanna
sprang inte för livet, som Magnus trodde, att hon
skulle göra. Hon kunde inte avlägsna sig längre
bort, än att hon var inom hörhåll. Magnus visste
371
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
