Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 10. Sköna Hamnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA-HANNA
mångårig känsla i det slaget, och det tog hårt.
Frånse vacklade, oförberedd som han var, och slog
tinningen i den vassa skåpkanten bakom. Med ett
tjut föll han i golvet, och Magnus, som stod där
med den spräckta spaden i handen, blev stel av
fruktan att han gjort av med Frånse och skulle
råka illa ut.
— Å, min skapare, så ni bär er åt! utbrast Hanna,
gripen av samma skräck och böjd över Frånse
sökte hon med sitt redan förut blodiga förklä hejda
bloden, som rann ur såret. Men han visade snart att
han ingalunda var död, nu hade han glömt att han
måste vara försiktig och klok, han bara trådde till
knivahyllan, där stora kökskniven låg.
— Stilla, sär ja de, befallde Hanna, som fattade
hans avsikt, röre de inte om du vill behålla livet.
Kan du stå på benen! Orka du gå in i kammarn å
lägga de? Då han vacklade, gripen av yrsel, tog
hon mot den tunga kroppen och drog honom
sviktande med in i kammarn. En duns och en svordom
sade Magnus, att han kommit i säng. Han hade inte
vågat hjälpa Hanna av fruktan att Frånse skulle
bli vild, men beslutet att rädda henne från hennes
livs övermäktiga börda blev allt starkare hos honom.
Hanna kom strax ut och började söka i skåpet
efter en linnetrasa att lägga förband. Hon var
ned-blodad och nersmord med grisaröra, blek och
skälvande. Aldrig hade han sett något mer tilltygat och
besudlat, tyckte han och visste ju intet om att denna
besudlade lekamen var en lampa, som närde en
hemlig låga.
392
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
