Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
Sedan assessorn stängt dörrarne på vagnen, så att
körsvennen ej skulle höra vårt samtal, började han:
"Orsaken till denna utfärd är, att jag en stund
ville ostörd rå om herr S. Ni är, som jag vet,
häradshöfding Yärnholms bäste vän, och jag vet vidare, att
jag kan lita på, att vårt samtal blir oss emellan.’’
Jag bad honom fortfara och trygt lita på min
tystlåtenhet.
I förbigående vill jag nämna, att jag i denna
berättelse öfver allt begagnat diktade namn, och kan
således ingen obehörig gissa sig till, hvilka personer
jag afser.
Han teg en liten stund; det var synbarligen ett
grannlaga och svårt ämne, som han ville afhandla.
"Jag vill gå rakt på saken," började han slutligen.
"Ni vet, att häradshöfding Värnholm en tid förtroligt
umgåtts i mitt hus, att vi alla bemötte honom som en
kär gäst, ja, snart sagdt, som en son. Nu har han på
en gång dragit sig tillbaka efter att en tid förut ha
visat sig helt främmande. Min hustru och jag hafva
förgäfves sökt utgrunda, om vi hafva kunnat gifva
anledning dertill. Vet Ni, herr S., orsaken till detta
egendomliga förhållande?"
"Nej, herr assessor. Jag har varit lika förvånad
Öfver denna sak som Ni. Jag har till och med sökt
utleta orsaken, men dessa försök hafva varit alldeles
fruktlösa!"
"Besynnerligt, högst besynnerligt i sanning!"
Assessorn teg åter en stund. "Emellertid," fortfor han sedan,
"skulle väl min hustru och jag kunna trösta oss
häröfver, ehuru också vi sakna honom mycket. Men det
fins en annan, hvilken hans besynnerliga försvinnande
går djupare till hjertat. Ni har nog märkt att det är
vår dotter, som jag menar. Hon har djupt fästat sig
vid honom. Det är också lätt förklarligt, att en man,
sådan som han, skall kunna uppväcka kärlek, äfven om
han ej bemödar sig derom. Han har också här, jag
erkänner det, handlat som en hederlig man, ty han har
aldrig sökt framkalla känslor, som han, efter hvad det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
