Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
nerna, om hvilka Runeberg säger: "Ännu alltjemt var
den ene, hvad den andre var." Hade Jansson gjort ett
mästerskott, så töfvade det ej länge, förr än man fick
höra, att Skog också gjort ett dylikt, eller ett ännu
bättre, och så vexlade det oupphörligt.
Då min mor så ofta hörde talas om denna täflan,
skakade hon ej sällan på hufvudet och yttrade
farhågor, rörande hvad slutet på allt detta skulle varda.
Far tog derföre en dag in sitt "lifgarde", som han
kallade de båda männen, på kontoret, och talade några
allvarliga ord till dem. Han blef dock fullkomligt
lugnad, ty långt ifrån att visa någon ovilja, började de
två skogvaktarne att skrattande se på hvarandra, då
de förstodo, hvarom frågan var. Båda följdes sedan åt
som de bästa vänner, då de gingo från gården.
Men hur det ändå var, så tycktes dock till slutet
öfvervigten varda på Skogs sida. Det såg åtminstone
under några månader så ut. Dylikt beror dock ofta
på tillfälligheter och har intet att betyda. Far var
också uppmärksam på sig sjelf, så att han ej skulle
vid något tillfälle visa, att han ansåg Skog stå före
Jansson.
Denne senare syntes dock djupt gräma sig öfver
sin kamrats måhända blott tillfälliga företräde. Under
flera veckor såg man aldrig Jansson, som annars hade
ett lätt och muntert sinne, draga på munnen. Det
gjorde oss alla ondt om den hederlige mannen, men här
vid lag kunde ingen annan än han sjelf och jagtlyckan
styra saken till rätta.
Då blef det en dag på hösten beslutadt, att ett
elgskall skulle ega rum. Det är nu tio år sedan dess,
men jag mins det, som om det händt i går.
Det var vackert och klart, ungefär som det varit
i dag på eftermiddagen. Jagten hade gått väl, och
sällskapet var i bästa lynne; tre vackra elgar hade bitit
i gräset. Den fjerde, enligt utsago den bästa af dem
alla, hade dock ej varit synlig. Vi trodde, att han
aldrig, tvärtemot hvad Jansson och Skog påstodo, varit
inom drefvet. Härom stodo vi och samtalade, samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
