Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
ligen emedan han tyckte, att vägen derigenom blef
litet mindre kuslig. Geijers "kolargosse" rann mig så
lifligt i hågen, under det ljudet af gossens fotsteg allt
mer och mer bortdog, och ekots svar på hans sång
"kommo så långa".
Om en stund såg jag då och då ett eldsken
framlysa mellan stammarna, och ett tjockt rökmoln
skymtade fram mot den mörka hösthimmeln. Jag var framme
och vid milan.
Under några höga tallar syntes ett svart föremål,
ej olikt en jättestor packlår. Det var "Svarte Petters"
koja, nedrökt och sotig liksom egaren. Hon var
öfverallt fullritad med ljusa streck, tydligen gjorda med
krita. I det djupa dunklet togo sig dessa tecken ut
som hieroglyfer, och lika otydbara voro de för vanliga
menniskor. Jag fick sedan veta, att de voro
räknetecken, med hvilka Petter åskådliggjorde sina inkomster
och utgifter. Jag trefvade mig fram till något, som
liknade en dörr, stötte upp densamma och tittade in. I
ena hörnet af kojan var uppförd én slags spisel, hvarpå
några väldiga träkubbar brunno. Röken fick "söka
sig väg ut genom ett hål på taket," som det står i en
af våra läroböcker i svensk historia, och sof någon
under "sotad ås," så var det Petter. En slags lafve eller
hylla med några svarta skynken uppå var förmodligen
sängplatsen, och utgjorde, tillika med en kista och den
omnämda spiseln, hela inredningen. Genom ett litet
fönster, stort ungefär som en hand, kunde man se milan.
Petter fans ej derinne. Jag kröp ut och ropade
ett par gånger hans namn, men endast ekot gaf svar.
Han var dock tydligen ej så långt borta, emedan elden
brann derinne på härden. Jag satte mig derför på en
stubbe för att afvakta hans hemkomst.
Framför mig låg som en väldig, svart ättehög
milan, ur hvilken då och då ett ljusskimmer frambröt,
vid hvars sken stubbarna och de närstående träden
syntes som hastigt framskymtande spökgestalter. Röken
steg upp i täta, mörka massor och utbredde sig åt alla
sidor i den fuktiga höstluften. Skogen stod som en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
