Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
Men trollet lockade honom med, tills han kom
öfver det stället, der vildgräset växte; då försvann
tig-garjäntan. Nu förstod han grant, hur det var stäldt,
och ville vända tillbaka, men kunde ej finna den rätta
leden, ty han hade ju gått öfver vildörterna.
Då han ej kom hem, vordo föräldrarna hans
oroliga öfver honom, och en hel hop karlar och qvinfolk
drog ut för att söka. I tre dagar och två nätter letade
man och gick igenom hvarje bit af skogen, men Tor
fans inte. Slutligen, på qvällen den tredje dagen,
ropade Ingrid till, bäst.som hon gick, och pekade bortåt
en stor sten. Der satt Tor. Ingrids far, som var med
henne, fick också se honom. Gubben tog strax upp
fallknifven sin och kastade öfver Tor, ty stål, det kunna
ej trollen stå emot. Och nu fick man honom med sig.
Men stället, der han sutit, låg strax vid vägen, och man
hade gått förbi der många gånger.
När^ Tor kom hem, var han så illa deran, att man
inte såg något lif i honom. Sedan han blifvit lagd i
bädden, började han inom en stund tala i yrsel, och så
fick man reda på, hur han blifvit inlockad i skogen.
På detta sätt låg han än i yrsel, och än nästan som
liflös, och det fortfor i hela tre veckor; alla trodde
att han skulle dö. Under tiden tålde han ingen hos
sig mer än Ingrid, som fick sköta honom, och vaka så
godt som dygnet om.
En natt, då Ingrid satt i sjukkammaren, fick hon
se en liten pys med röd mössa stå i dörren. Hon
förstod strax, att det var gårdstomten. Han vinkade åt
henne att följa med, och så kom hon ut i skogen.
Här fick hon se, ett stycke ifrån, hur skogsfrun
satt på en grann stol, och bredvid henne satt Tor.
Ingrid ville då springa till honom, men det var henne
omöjligt att taga ett enda steg; icke heller hörde han,
när hon ropade, ty han var ju förtrollad.
"Ser du," sade skogsfrun, "ser du, han är i mitt
våld, och jag släpper ej honom ifrån mig för intet."
"Ack, säg, hvad du vill hafva, och om det står i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
