Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
II.
Imellertid vandrade han, som förorsakat ali den
omnämda uppståndelsen, "Blinde Per," fram på vägen,
som ledde till Berga gård. Blinde Per tycktes hafva
en svag kroppsbyggnad. Hans ansigte var magert, men
ingalunda obehagligt, ehuru de något stirrande ögonen
gåfvo det ett egendomligt uttryck. I ena handen höll
han stråken och den stränglösa fiolen och i den andra
en staf, med hvilken han då och då kände sig fore.
Han tycktes vara väl bekant med vägen, ty hans
steg voro, oaktadt han var fullkomligt blind,
beundransvärdt säkra. Hans ålder syntes vara några och tretio år,
Stuiidom stannade han och tycktes lyssna till
fågelsången, som på den vackra morgonen ljöd rundt
omkring honom. Hans ansigte fick då ett uttryck af glädje,
och han inandades den friska luften i så djupa drag,
som om han på länge saknat densamma. Men när han
sålunda stått några ögonblick, ryckte han till, ögonen
stirrade oroligt, och han syntes frukta att få höra
någon förföljandes fotsteg. Så började han åter gå framåt,
för att om en stund stanna på samma sätt.
Slutligen stod han på förstugubron vid Berga.
"Nej, se Per," utropade nämdemansmor, som i
detsamma kom ut. "Tröste oss, så blek du ser ut!"
"Jag stod inte ut längre, nej, jag stod inte ut,"
sade Per och ett par tårar glänste i hans synlösa ögon.
"Nå, men kan en tänka sig! De hafva varit elaka
mot dig, stackare, der på fattiggården," utbrast hon,
och qvinnans annars blida ansigte fick étt uttryck, som
ej bådade godt för "föreståndaren".
"Nej, han har intet ondt ord sagt. Men jag står
ej ut med att sitta inne; jag kan inte det. Jag kan
inte, jag vill inte fläta korgar! Ser Ni, ser Ni, han har
skurit af strängarna på fiolen." Och den blindes stämma
ljöd så sorgsen, att den goda qvinnan också fick tårar
i sina ögon.
"Tag inte så illa vid dig, kära du, tag inte så illa
vid dig," tröstade hon och klappade Per på axeln. "Far
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
