Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
"Tack, Per, för den vackra polskan. Men en bit,
som låter sorgligt, har du likväl lagt ini"
"Hörde du det? Ja, jag kunde ej få det på annat
vis. Vet du, hvad den betyder?"
"Nej?"
"Det är jag, det." Och Per log vemodigt.
"Du? Hvad menar du med det, Per?"
Men nu drogs bruden bort från Pers sida, och en
ny dans spelade upp. Per satte sig dock ej mer på
spelmansbänken, utan tog sin fiol och gick ut.
Det var kallt, men klart och lugnt. Mörkret hade
redan inbrutit, men ändock var det lifligt, ej blott inne,
utan också på gården, der en stor mängd folk samlat
sig för att se bruden.
Per höll sin fiol innanför rocken, på det han ej så
lätt skulle igenkännas, och var snart på den bekanta
vägen, som förde genom skogen till forsen.
Bröllopsstojet tystnade mer och mer, men i stället begynte
forsens sakta, entoniga brusande att höras. Per gick raskt
framåt, för honom var natt och dag lika, och slutligen
stod han på samma ställe, der han en gång räddat
henne, som nu stod brud.
Han satte sig på den välbekanta stenen, stälde
fiolen bredvid sig och lutade hufvudet i händerna.
Kölden kände han ej. -
Efter några ögonblick fattade han raskt fiolen och
stämde honom. Så började han åter brud polskan, och
se, nu löste sig såsom af sig sjelf den svårighet, han
förut ej kunnat öfvervinna. Den vemodsfulla strofen
öfvergick till en följd nf glada, klingande toner, som
slutligen ändades i en jublande drill. Om ett så vackert
slut, som han nu fick, hade han ej kunnat drömma.
Han lutade sig tillbaka mot bergväggen och lät fiolen
sjunka ned i knäet, samt riktade sina blickar upo mot
himmelen, liksom hans ögon kunnat skåda dess härlighets
Han tyckte, att Anna vandrade fram på den sköna
vägen, men nu var han sjelf, ej Bengt, vid hennes sida.
Rundt omkring sjöngo fåglarna, och skogen doftade af
tusen blommors vällukt. Från afstånd ljödo bruddan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
