Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att det klenaste öga borde kunna urskilja bilden av
den fromma patern, där han med höjda armar offrar
åt himlen sin silverbägare.
*
Måhända var det för att snidaren hållit sig jämt
undan, som ingen tänkt på att taga hans hjälp i
anspråk. Han åtnjöt som vanligt frihet. Och då man
äntligen samlades för att lägga sista handen vid
anordningen i kapellet, befann han sig på sin plats
bakom trapphängets springa.
I dag dock en ung Giovanni! Snidaren med sin
längtan, orolig och vild som 0111 våren. — Du har
varit krank, tänkte han, fåfäng gå ger mycken
onödig plåga. Till sist kom ju dock din stora dag.
Det var icke fråga längre om dunklet i en liten
arm kyrka. Ute, i solens glans, skulle metallen
leva, och allt folket se. Omöjligt annat. Och sågo
blott tio rätt, följde hundra svagögda efter.
Han iakttog spänt hur båren flyttades tätt intill
klockan, vilken sedan av många starka armar sköts
över dit för att efteråt bäras ut till det väntande
fordonet.
Någon hämtade från mässrummets skåp ett
splitternytt kläde. Det var sömmat med guld och silver
och bars med vördnadsfull aktsamhet fram till
båren. Därpå klev man upp och bredde tyget över
klockan, så att endast priorns bild var synlig.
Då nu sålunda överbroderns gestalt framträdde
ensam, nego alla och korsade sig. Hädanefter skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 03:12:01 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ashbarbar/0068.html
