Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Vad? skreks nu bortifrån salen, — spelar de
satans landstrykarna med falska tärningar?
I ett ögonblick lågo alla spelbräden
omkullvräk-ta. Vit i ansiktet kastade Giovanni ifrån sig
tärningen, som fångades i luften av snabba händer
och dängdes mot bordsskivan. Om och om igen —
och se! varje gång med samma lyckliga påföljd
som nyss. Den lilla benkuben var tydligen
skickligt mängd med något tyngande ämne, kanske med
bly.
Det vrålades och larmades, så kom ett befallande
rop:
— I tornet med falskspelarna.
Någon föll över Giovanni och knuffade honom
våldsamt mot dörren. Så följde ögonblickligen en
ännu kraftigare knuff, han greps, liksom för att
hejdas, i kragen men samtidigt kände han sig
oför-märkt utsparkad i kvällsmörkret.
— Spring för livet, väste någon i hans öra, vi
låtsas förfölja dig, eljest bli vi alla fast.
Och skolaren gav sig till att stampa, bråka och
ropa, medan Giovannis långa ben buro honom
snabbt utför en lång vindlande gränd. Bakom
hörde han en kropp falla med en duns, och han förstod
att kamraten låtsade sig ha övervunnits av
falskspelaren.
Småningom avtog ljudet av drucket skrän,
Giovanni sprang och sprang utför den tysta gatan,
som fortsattes av en jordväg, där bakmurarna av
små hus skymtade i dunklet.
Plötsligt spärrade en flock getter stigen. Snida-
6. — Anfjered-Strandberg: Barbarens son.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
