Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— En bägare för del segrande helgonet, den
måste du tömma i botten.
Giovanni, som tystnat förvirrad, log nästan
handfallen vad hon räckte.
— Jag bjuder dig tack och Guds frid, mumlade
han.
Vilken ljuvlig styrka som genomströmmade
honom. Skaparkraften, ja visst — han skulle bana
väg för skärkniven, om så tarvades genom själva
helvetet — livet var ju lekande lält — tillåtligt
var väl att fröjdas över att man fanns till.
Han begynte ordna manteln, fingrarna fumlade
något omständligt. Elden brände i hjärnan, i
hjärtat. Åter låg töcknet för ögonen och tankarna
sjön-ko ned i intighetens djup, han ville gripa om så
blott en enda av dem, men alla försvunno de.
— Farväl Rahab, hörde han sig säga sakta och
osäkert, medan han gick mot dörren.
— Skall du så kränka mig, att du inte ens ser
på mig till avsked? vad ont har jag gjort dig? Nu
är du väl icke längre rädd?
Rahabs röst lät lika dämpat mjuk, men hade
dock spe i tonfallet. Giovannis blick gled inåt
rummet. Den träffade dagsljusets försla strimma
genom gluggen. Det grå ljuset blandades med
vaxlågornas svaga gula. Hans torra gom svalde
och svalde — beslutsamt vände han sig mot bordet.
Hon fanns icke längre där.
Utsträckt på sängen låg hennes yppiga kropp,
naken, övergjuten av ett varmt skimmer från de
rosenröda omhängena. Ett ögonblick stod Giovan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
