Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och sitt fall. Men för var gång solen rann upp
efter nattens onda drömmar, stod han likväl upp
från ensamhetens läger och vandrade vidare.
Omsider kom han fram ur skogarnas dunkel till
förunderligt ljusa nejder.
Av den salta lukten, som var honom väl bekant,
förstod han, att havet ej var långt borta. Och en
dag före solnedgången stod han i en däld, som
lyste av tusen blommor och skiftande gräs och träd
med oliver och andra frukter. Dalen begränsades
av en höjd, och när han nått upp för den, befann
han sig på toppen av en bergvägg, som på andra
sidan i vild frodighet stupade brant ned mot en
bukt av havet. Vaggande och skimrande låg det
där långt ute, rött som ungt vin, under
pupur-färgade kvällsskyar, ty solen hade redan till
hällten sjunkit bakom synranden och klippans skuggor
föllo hårda och kalla.
Giovannis hjärta slog häftigt. Girigt insöp han
doften av salt och vildgräs, tills han med ens
ångrade sin glädje och beslutsamt vände ryggen åt
den sköna synen.
Han såg sig om efter viloplats för natten och
upptäckte den spruckna stenmuren, där det inretts
en slags grotta, hög och rymlig nog, och här
beredde han av löv och mossa sitt läger. Sedan några
ätliga örter uppletats kröp Giovanni in i hålan och
somnade tungt.
Han väcktes av buller. Dagern silade in mellan
lurviga manshuvuden, som med öppna munnar
stirrade på honom från ingången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
