Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ra, och så nära, att det inte föreföll orimligt att
man kunde nå dem. Och då han bad, med ansiktet
badande i deras strålglans, tycktes det honom, att
synderna blevo fler och fler och snärjde sig i
varandra, och att värre än brotten han begått, var
hjärtats hemliga orenhet och hårda ondska. Och
suckar pressade sig fram som blodsvett. Men då
var det som om Gud nalkats honom, ja som om
Giovanni bland alla människor varit Honom
närmast. Och Gud lade sin hand på syndarens hjärta
och där blev stilla lugnt.
Men när snidaren dagen därpå satt och stirrade
bort mot det blå havet och den vårklara himlen
med skyar liknande ängsullens fjun, då föll oron
åter på. i |
Ja så djupt grävde den, att han undrade om inte
själva friden, han tyckt sig njuta, var falsk. Tog
han icke det hela för lätt? Boten — var blev den
egentligen av?
Omöjligt att ljuga inför Gud och sig själv,
menande att blotta vistelsen här uppe kunde räknas
dit. Åhnej, boten måste kännas vidrig för
köttet, om den skulle sona synden.
Vad nu angick tagelskjorta, fastor och gisslan,
så hade Giovanni alltid menat, att han svultit nog
i livet, och bar inte hans arma kropp ännu
märken efter barndomens hugg och slag? Mer än vad
klosterreglerna ytterst fordrat, hade han aldrig
pålagt sig slik plåga. Men om det just var
frivilligheten, som krävdes? Om Gud väntade att kroppen,
som syndat, även skulle umgälla sin syndiga låga?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
