Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Missmodig gick han åter ut i solljuset, där
vinden spelade om pannan och havet log.
Ack — ingenstädes syntes det riktigt mörkt, som
borde vara mörkt: synden.
Här låg felet: han mäktade ej ångra nog djupt.
För att en verksam bot skulle bli möjlig, måste
dock ångern till den grad svida, att själva gisslets
slag blevo en lisa.
Törhända borde det ske om natten? Då kom
ångesten —
Men vem förmådde bära hand på sig själv, när
Gud själv tröstar hans hjärta?
Så förgick dag på dag. Nattens stjärnor göto
alltjämt svalkande frid över den tysta jorden, och
morgonsolen rann upp över det blåaste hav. Endast
herdarnas mummel blev allt högljuddare, och
deras blickar utmanade oförställt. Även om
Giovanni vände ryggen till, förnam han deras olidliga
sting.
Och likväl motstod han handlingen, som
fordrades av honom, det enda som ju kunde förlossa.
Till sist förfärades han över sin egen hårdhet,
kastade sig på jorden, borrade huvudet i
mossan och önskade sig döden — hellre!
★
Vad försiggick egentligen den där natten — strax
innan han föll? Hittills hade han undvikit att
skåda tillbaka. Men nu störtade minne efter
minne på. En strid hade den natten stått i hans själ,
striden mellan lågt och högt. Och det höga var
kärleken till konsten. Elden från himlen som han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
