Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke mindre. Så ser jag ske överallt, varför sker
just mig orätt?
— Hm, sade gubben. Han teg och betraktade
honom än nogare.
— Ja, ja, sade han slutligen, det är nu så att
vägen löper i många krokar. Törhända leder dig
ödmjukhetens oansenliga stig till — ja till
storverket ville du väl helst höra, avklippte han och log
illmarigt.
Giovanni log han ock, och i löjet låg lättnad.
— Du är en vis man, sade han.
— Jag har endast levat och är vorden gammal.
Gamlingen såg framför sig som i en syn.
— Gå vi icke som barn bland öden och
skickel-ser? Allt efter vår skapnad i moderlivet se vi
tingen och anamma lärdomen, vi växa utan att veta
hur och en annan bereder vår framtid. Förmå vi
väl annat än att uppriktigt leva som vi äro?
— Men slutet får då bli seger.
— Segra skall den uppriktige. Men att leva efter
som vi sant äro, kan kräva offer min son.
Giovanni reste sig. Detta avbrott i hans
ensamma liv hade verkat som solen om våren, krafter
rörde sig i honom, som om han fått en plötslig
rikedom.
— Jag tackar dig, att jag vunnit en vän, sade
han, ingen är ensammare än jag, och nu känner
jag hoppet leva upp. — Men jag får gå hem, tilläde
han hastigt, lite förstrött — hem till mitt.
Han stod och lekte med kniven, som han icke
släppt ur händerna och sade så, rakt på sak:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
