Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kanske här också fanns en liten Pietro, ensam,
förstådd av ingen, lik den andre Pietro en gång?
Giovanni veknade ända till förvirring.
Barndomsminnen döko upp, de brusade i takt med havets
flod, som nu på sin höjdpunkt sköljde upp över
land — vroko de väl undan små skepp med
svällda segel, byggda i sanden?
*
Men han var dock ännu ung! För litet levde
han i verkligheten. År tyngde honom ej,
oupp-levat var väl det mesta, vad kunde icke hända?
Allt! Kände han icke blodet rinna snabbare och
hetare genom sin hälsodruckna kropp? Så bej
kymra dig icke, Giovanni snidare, bered dig att
taga emot framgången och lyckan!
Han log, han sjöng nästan i takt med vågornas
dånande middagssång, där han sökte sig väg pä
de blanknötta klippstigarna, bespejad av hundrade
ögon från gluggar och dörrar på glänt. Nakna
bytingar trängde inpå, begabbade honom och ryckte
i manteln, och då han skrattande värjde sig, togo
de mordlystet upp stenar.
Han hade just hunnit till en liten port, utpekad
som den rätta. I dörren stod, som väntande, en
flicka och hotade de små satarna med så
fruktansvärda ting, att de funno sig föranlåtna att släppa
bytet. Men flickans viga tunga fortfor att löpa
som den, som halkar utför en hal klippa och icke
förmår hejda sig.
— Ja, de där otäcka Baggianis ungar, de är
förstås avundsjuka för vi får främmande, och så ska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 03:12:01 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ashbarbar/0120.html
