Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slilla aftonen, — kanske en vilsen nattvandrares
bål.
Vindlös var kvällen, fredlig natten. Giovannis
drömmar gingo vida. De gingo på stigar de aldrig
beträtt, daggfriskt blommande stigar i en förklarad
dager. Darrande och skygga vågade de sig in i
lycksalighetens ljusa land. Fulla av ödmjukhet
tyckte de sig trampa med allt för grova, allt för
hårda fötter.
Ofattligt alt de dristat sig hit, ty fanns väl något
ovärdigare än det hjärta, där drömmarna föddes?
Då hördes plötsligt tysta fjät. Giovanni vände
hastigt på huvudet och såg en skepnad glida om
husgaveln till platsen, där han satt.
Det var Katarina, som uppgav ett litet förfärat
ehuru dämpat rop och ville fly. Giovanni fattade
i hennes tunika, om ofrivilligt eller ej gjorde han
sig inte reda för. Senare påstod Katarina, att det
var för att inte genom motstånd tilläventyrs väcka
någon i huset och utsätta sig för hårdhänta
ban-nor, som hon beslöt att ge vika.
Hon satte sig således bredvid honom och
förklarade i ett andedrag, hur värmen i kammaren, där
de alla sovo, drivit henne ut för att skaffa sig
svalka. Hon hade varit alldeles viss på, att främlingen
gått till sängs, ja, nog var det obegripligt, ett
riktigt häxeri, men hon hade till och med hört dörren
till åsneskjulet slås igen!
Leende hörde Giovanni orden utan att tänka på
vad hon sade. Med flätan nerfallen och blicken
outgrundlig i dunklet, såg hon så hjälplös ut, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
