Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så blev han då än en gång allena med sin
snidar-kniv. Genast hade han gjort upp för sig, hur han
ville skära bilden: den verklige mannen dold
under den fagra ytan. Därför var det honom mest
till behag att skapa fram belätet ur sin inre syn,
ty han fruktade, att om han mer än nödigt
fördjupade sig i mannens yttre drag, skulle den sanna
verkligheten skymmas undan.
Det blev en tid av ogrumlad lycka, ty åter rönte
han hur kraft strömmade ut av honom.
Då belätet äntligen fullbordats, kallade han på
Katarina för att visa henne det.
Hon trädde fram till bordet och stirrade rätt
likgiltigt.
— Ja, inte för jag förstår, sade hon, men detta
beläte föreställer en ful åldring, och fiskhandlaren
är vacker och inte gammal. Men ditt verk ser
bastant och prydligt ut, och guldet på
inantelbrä-met är kostbart nog, det behövs att han ger dig
en vacker summa. Se’n ha inte vi mer med
saken att göra.
Nu visste Giovanni ju att Katarina inte det
ringaste förstod att bedöma värdet av ett konstverk
— och likväl fick han strax en stöt i hjärtat, ett
mörker för ögonen. Hade han varit övermodig?
Hade han glömt vad som varit? Stod ödet på nytt
utanför dörren till hans fattiga snidarverkstad och
väntade på att få krossa honom — just för att han
känt sig som en snidare av Guds nåde.
Omsorgsfullt svept i ett kläde bars belätet på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
