Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nöjd med detta beslut släppte han loss hela sin
skaparlust, gjorde utkast i lera till bilder i trä,
större och mäktigare än något han hitintills skapat.
Men väl inne i arbetet greps han, allt efter som
bildens sköna fulhet trädde fram, av trots mot
detta, att han skulle sitta här och avlägga prov inför
sig själv —, tills ingenting syntes honom av
betydelse utom hans eget skapande. Himmel och
helvete finge störta samman bara hans snidartanke
tog rätt uttryck.
Då händerna av trötthet sjönko ned och han
nyktrade till och besinnade vart det fört honom,
ropade han högt och slungade lerfiguren
misskunds-löst i stenen. Han såg till att inte en enda bit levde
kvar med sitt skälvande liv.
Vartill tjänade det väl att låta något leva?
Likaväl kunde han döda själva fröet till verket, aldrig
skulle ändå det vinna framgång, som vilade under
domen.
Och dock hade Gud givit honom gåvan —
vågade han underlåta att bruka den?
Ack han visste ju redan alltsammans. Väl för
hundrade gången sade han sig det: snidarsynen
måste förvandlas. Själen måste omvandlas. Den
måste bli ny. Den måste fyllas av godhetens ljus.
En ny människa — en god människa, det
verket var svårt.
Hans trötta ögon blickade på de sönderkrossade
lerklumparna. Han viskade likt en, som talar i
drömmen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
