Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och med ett fastare tag om Kristusbilden under
kappan skred Giovanni genom den mumlande
skaran och tog utan särskilt mål vägen norrut.
Han gick över blommande ängar med ljuvliga
fruktträd, där gräset växt sig så högt, att den röda
och vita fruktblommen tycktes simma över
vaggande strån. Alltjämt bar det sakta uppåt.
Här och där skymtade furstars och rikemäns
sommarställen, så inbäddade, att på avstånd endast
röda tegeltak eller krönet av någon vit
marmorfa-sad eller ett lågt torn stack upp mellan löv och
hundrafärgade blomster. Havets mäktiga sorl
avtog, biens surrande ljöd starkare, alla söta dofter
stego vandraren åt huvudet. Han fortsatte att
skrida och skrida uppför — vart styrde han kosan?
Han visste det ju icke. Slutligen befann han sig
på en höjd, där havet åter glimmade fram,
oändligt långt borta, mellan grenarna på ett åldrigt
träd. Här satte han sig. Huvudet brände, tungan
brände, av yrsel måste han stödja sig mot
stammen och sluta de glödheta ögonen.
Det var som om allting lösts upp i solens
middagstimma — en namnlös fasa som om själen
utlämnats i dödsfiendens våld.
Han föll ned på marken.
När han åter kom till medvetande, låg natt och
svalka över jorden. Han urskilde dunkelt en
byggnad, vacklade dit och såg att det var ett över-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
