Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
steg gå framåt alltjämt i riktning mot norr.
Middagssolen brände ej fullt så hett, därav slöt han,
att sjukdomen varat länge.
Här och där innanför lantgårdarnas låga murar
såg han redan mognade frukter och fick tillstånd
att plocka från de grenar, som hängde utöver. Även
brödkanter, en knippa lök, ja ett och annat
hönsben tillkastade man den utsvultne gudsmannen
med det röda håret tovande sig som ris om ett
vitgult ansikte. Hans ödmjuka tacksamhet
tillförsäkrade honom också nattläger. Småningom växte
krafterna, och han förmådde vandra snabbare.
En dag, då han drog in i en by, som egentligen
bestod blott av ett litet torg med kyrkan och de
förnämsta boningarna, såg han mycket folk
samlat. Utan att väcka uppmärksamhet i den
allmänna uppståndelsen satte han sig på kapellets trappa
och upptäckte mitt i folkskaran en mager ung man
med brinnande ögon, till synes en vallfärdande
främling, stå och tala under häftiga åtbörder:
— Dömen själva, om icke rätt vederfares den
staden, — ropades. Först utverkar dess gudlösa
konstsvenner, att man uppställer på torget den i
jorden hittade hedniska gudinnan, och när sedan
ryktet om pestens annalkande når dit, så slå
borgarna det skamlösa marmorbelätet i stycken och
gräver ned skärvorna på grannstadens område.
Visserligen var det fiender, men även sina fiender
bör man i viss mån undvika att skada. Och nu
rasar farsoten som ingenstädes i den sköna staden,
som har både biskop och höga herrar och en döme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
