Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han tillfogade lätt begabbande:
— Måhända har Fortuna nekat din skärkniv sin
gunst? Fortunas kallsinnighet stämmer till
gude-lighet.
Giovannis ögon blixtrade till. Hela hans gamla
människa vaknade fullrustad. Medan blodet steg
till hans huvud och högmodiga ord till läpparna,
kom han att lossa på kåpan, och målaren
uppdagade ett stycke vitt trä sticka fram ur skynket.
—• Låt mig se, sade han snabbt.
Giovanni rodnade pinsamt — men i ögonblicket
blev han än rödare över denna feghet... Blygdes
han vid det han bedit sig till, lidit sig till: vid sin
nya människa, uttryckt i konsten?
Blygdes han vid Guds eget verk?
Med en åtbörd av utmanande höghet räckte han
fram belätet.
— Godheten, som övervinner världen, Ambrogio.
Det var en Kristus med lockar svallande över
axlarna, blicken riktad uppåt och armarna
uträckta.
Ambrogio höll bilden framför sig granskande,
helt kort, därpå lämnade han den tillbaka och sade
artigt, som till en främling:
— Det är inte min mening att vara ohövlig, men
då du velat framställa godheten har du bara
lyckats åstadkomma det, som varken är gott eller ont.
Verket saknar liv.
Han skyndade sig att släta över den obehagliga
sanningen med att säga förtroligt:
— På tal om konst, så duger inte Tronande Ma-
12. — Angered-Slrandberg: Barbarens son.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
