Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och flärd och världslighet föreföllo honom som
högdragna gestalter, kallt blickande ned på hans
liv av lidande och kamp i det fördolda.
Dessa främmande väsen — han fick agg till dem,
han trotsade dem. Och den flämtande äran med
sin eviga spänning; — det var ett ok, han icke
ämnade frivilligt taga på sig.
Giovanni drog en befrielsens suck.
—Anfäktel-sen var över.
Han smålog vemodigt, tryckte åter armarna
mot bröstet — och kände bilden. Där vilade den
som förut. Livlös. Rörelselös. Den till intet
nyt-tige.
En våg av ömhet svallade upp i honom. Något
blygt smög in i hans tankar, något bävande — och
lycksaligt.
Han älskade Gud.
Nu visste han det. Något av den hemligheten
gömde det arma belätet i sitt sköte, aldrig skulle
han skiljas vid det.
Han gick sakta ut.
Från den öde tempelplatsen stupade gatorna ned
lika öde. En smula vilsen blickade snidaren från
den ena till den andra. Han kände sig underlig
till mods. Än strömmade levnadslusten över
honom som aldrig förr. Med ögon, skärpta som
falkens, spanande efter byte, såg han pa företeelserna.
Nya, dristigare snidaresyner blånade i fjärran.
Än vek allt det synliga i fjärran, lätt att umbära.
Han längtade. En outsäglig längtan. Hans blick
fördunklades av tårar — mitt på det tomma torget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
