Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
säden sväva olivernas silvergrå bladmassor som
moln mellan magnolians blanka och fikon- och
mandelträdens bestämda grönska, och över dem
alla resa sig ek och alm, yvigt lövade ända ned
till roten, stammens form som en yvig poppel,
vilken bär uppe en vidrund krona. Men ned i
det ljusa falla obevekligt cypressernas långa skuggor,
mörknande i kapp med det stigande ljuset. Så
buktar det sig dalen utefter i linjemjuk
oregelbundenhet. Ända mot kullarnas toppar ligga tätt
strödda vita lanthus och grånade rester av kloster,
och bakom med fjällryggen som bakgrund och
vaktat av cypresser kastellet Vincigliata. Uppöver
runt hela bukten slingrar sig mellan murar, låga
nog att öppna utsikter söderut över raden av
ljuvligt vågande kullar, den ena bakom den andra,
och förbi lämningar av riddarborgar och
tusenåriga kapell, där nu rosor och barntvätt klänga
sig i huld förening, idel vita vägar, gnistrande av
alabasteravfall. Uppe i krönets pinjeskog skär
sågen till karlarnas sång. Ännu, så här års, smyga
blott milda dofter av ros och kaprifolium. Och
allt omflytes av ett strålande glatt ljus, som ögat
förmår uthärda.
Men djupast därnere på den största
dalsträckningen ligger drömmande under sin fina
morgonslöja Firenze stad. Utan rök från, vad jag kan
upptäcka, en enda fabriksskorsten skjuter den
genom slöjan blixt på blixt i solglansen, medan
alla klockor ringa. Nu begynner slöjan sakta
rullas ihop, jag ser den vika från palazzo Vecchios
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
