Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hundar. I billiontal vissna rosor och sällsynta
växter bakom ogenomskådliga skrank, lummiga
träd kasta sin dyrbara skugga förgäves över
terrasser med sköna utsikter, all söderns härlighet
lever och dör därinne till ingens nytta, ingens
glädje utom den troget pyntande och gödande
trädgårdsmästarens. Under tiden få fattigpaltarna
vandra utanför mellan murarna på de
kalkdammiga vägarna, tacksamma för skuggan av någon
oliv, som nyfiken hänger sig ut över stängslet.
Då och då träffar man dock på arrendebönder
och blir då oftast insläppt och mottagen med
denna barnsliga godlynthet, som erfar ägandets
fröjd bäst då andra njuta och beundra det ägda
och som synes mig toskanaren egen. Så förirrar
jag mig i dag ned i en labyrint av småvägar, där
stängslen växt till riktiga fästningsmurar, och
kommer in genom en bondes port. Världen
öppnar sig för mig i frihet och skönhet, jag sätter
mig bakom ett par jättecypresser, där solstrålarna
sila in kalla och vita, oskadliggjorda genom det
täta barrverket. Vinden blåser från slätten och
näktergalen sjunger över mitt huvud. Därnere
lyser Firenze varm med sina torn, lätta som luft
i soldiset, och dimblå våga sig bakom varandra
alla kullar. Det är en ofantlig egendom, jag
kommit in i, och ej en tum, som ej bugnar av
fruktbarhet. Allt som vill får växa ohejdat. På
ängsbackar under ek och bok doftar det slagna
höet kringstrött. Vetet under fruktträden vitnar
redan till skörd, och med skäran i hand går
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
