Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tade indiska kastanjen, och i det väldiga trädets
skugga en takförsedd halvrundel av sten, någon
sorts lusthus, där jag tycker mig skymta antika
stoder. I husets övre våning stå persiennerna
vidöppna på ett hörnrum, där utsikten över
Firenze-dalen bör vara skön, möjligen är skalden till sist
på ort och ställe, det skall jag i allt fall ej få veta.
Och så befinner jag mig lyckligt utanför den stora
grinden, till över manshöjd täckt med plåt, bakom
vilken de trogna väktarnas ursinniga skall fortfar
att ljuda. Varje skymt av helgedomen är
försvunnen.
Kvinnan pekar med ett skyggt leende på den
igensmällda portens pelare, där som bekant under
klocksträngen på den ena prunkar: Nole mi tangere!
och på den andra det än mer hotande: Cave
canes ac Dotninum! Klara besked.
Jag letar mig från den ogästvänliga boningen
på lika undangömda stigar som nyss, det bär över
stenlagda bakgårdar från urminnes tider, genom
slingrande trädgårdsgångar äntligen ut till en
allmän väg. Skalden bör lyckas skrämma bort
folk, lika väl som han lyckats bli hela Firenzes
samtalsämne. Än rider han och väninnan för
stunden, följda av två pager, i arla morgonen
genom Casinos park, än åker han nattetid
omkring i sin enkom förfärdigade jättevagn, inredd
med elektriskt ljus och skrivbord. Och hur
historien om denna vagn växer, får den bokhylla och
kåsös och Gud vet allt.. . Alltid är det något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
