Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ordningar: badinrättningar, läsesalar, präktiga
matrum för folket att sitta till bords i. Efter oss ha
ock italienarna hela dalen uppåt anlagt mindre
väverier med dylika maskiner. Klagomålet över
kapitalbrist i Italien är ett nonsens, det finns mycket
pengar bara de sattes i rörelse.
— Och dock gör staden ett så armt intryck,
invände jag.
— Å, då skulle ni se städer, där allt ligger döttl
Men befolkningen är för stor, miltals uppefter tätt
med byar, också vimlande av människor. Och
skatten! Hur kan folket resa sig med sådana
pålagor? Tack vare regeringsmonopolet få de betala
6o cents för ett kilo salt, 1,50 lire för ett kilo
socker, 60, förr 80 cent. för en liter fotogen o. s. v.
Dessutom kan en italienare icke förtjäna så som
en german, han gör blott halva arbetet. Och här
är vi inne på en ömtålig fråga. Förmän och
bättre arbetare utgöras av tyskar, måste vara det,
och de ha naturligtvis mer betalt. Detta väcker
andras harm. De se ej själva sin ringare förmåga,
och förmågan betingar ju priset. Stor spänning
råder mellan oss och infödingarna, där ock ett
blint nationalhat spelar in. Ungefär var fjärde
månad ställa de till strejk, följande lilla prov är
belysande för ställningen: Nyligen vid en
arbetsinställelse ropade massan på fabrikens huvudägare
att träda ut på balkongen, de önskade tala med
honom. Men fabrikens italienske ingenjör
försäkrade oss, att lydde han kallelsen, bleve han
ögonblickligen skjuten. Sedermera kallades strejkledarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
